Det gick bra!

Var väldigt nervös innan eftersom jag vet att jag går i en grupp som e en aning för hög nivå för mej... men det gick bra, jag blev lyckligt rusad efteråt och Frida var ju oxå med, roooligt!

Tycker bra om nya läraren också, hon är diciplinerad men ändå snäll, perfekt kombination =).

Beröm... Jag gjorde perfekt "soso" hihi såååå nöjd!

Så var det dax för första baletten efter jullovet!

Till min stora besvikelse fick jag det klart för mej att vi skulle ha andra danslärare, i båda kurserna... Jag anmälde mej till balett-kurserna mycket av anledningen vilken danslärare vi skulle få ha men...så blev det inte. Den ena av dom har precis blivit kalr lärare som jag förstått det och även om hon var duktig så är det faktiskt stor skillnad att ha någon som har den enorma potentialen och erfarenheten som min förra lärare har. Dessutom är det en fördel att dansläraren vet exakt vad man går för, då kan man jobba tillsammans mycket effektivare.

Den stora glädjen var dock att den andra av dom utbytta lärarna gjorde ett riktigt roligt pass för oss, så det kan nog bli väldigt bra. Hon är dessutom oxå en erfaren dansare så hon har ju oxå proffecionaliteten..

Jag funderar på att framföra till BA att jag är besviken på att dom byter danslärare till en kurs bara en vecka före kursstart, är bara rädd för att den nya ska känna sig dålig för det... Det handlar absolut inte om det, hon är jätteduktig men jag betalar för att få den danslärare jag har valt som den bästa. Jag lägger ändå ut 6000 per år för att dansa...

Ja, ja vi får se hur det blir....Jag längtar nu till jazzen på onsdag =). 

*Tjohooo* =)
Idag kändes baletten superskoj för allt gick så mkt bättre än förra gången. Jag hade massor med adrenalin å sprudlande av glädje i sinnet av den lockande tanken att stanna kvar på nästa lektion oxå men...då sa en gubbe i mitt huvud att "nä du..jag vet hur gärna du vill men, dina muskler skakar av utmattning även om väljer att ignorera det, låt stackars benen få vila nu.." och jag var klok nog att lyssna på det...men nu behöver jag göra av med energin så jag skriver!!!

Jag, såklart, analyserade dagens lektion då jag cyklade hem och hamnade genast i gamla skit-kritiska-krav-bane-tänk som typ "va fan höll du på med i en del av stångrejerna?" och "varför tittade du ner så mkt idag, korkskalle?".
Jag är världsbäst på att tittelititta ner i golvet, den saken e klar!!!

Men så kom jag till insikt om en sak...yes yes, insikter är jag bra på =). Ofta är dansare bättre på olika specifika saker, tex vissa är snurr-människor och andra är bra på viss teknik eller på specifikt fina armar kanske eller kroppskontrollen osv. Man vill ju hellst vara bra på allt det dådå.
Jag önskar att jag vore en snurrelisnurrmänniska men då jag snurrelisnurrar så snurrelisnurrar jag mest bort mej å blir alldeles snurrelisnurrig i huvet. Det har iaf blivit bättre nu, förrut snurrelisnurrade jag med stängda ögon och väntade mest på att snurret skulle vara över så jag kunde pusta ut...nu tittar jag iaf...å seriöst så har jag blivit bättre på att snurra tack vare att jag övat på att kontrollera mitt center i sommar =)
(och på spotten fast jag glömde den idag av någon anledning).
Å nån arm-människa är jag definift inte, mina armar fladderifladdrar mest överallt där dom inte ska fladdra, snart flyger jag väl!

Å då kom jag på det!!!

JAG ÄR EN HOPPELIHOPP-MÄNNISKA *lycklig*. Det är jag bra på!
Alltså jag hoppelihoppar ganska högt (tror jag) och jag vet att jag kan ta i mer och hoppa högre...Dansläraren sa en gång då vi hoppade "Vilken studs Christina!". Jag tog det som något positivt, men det kanske betydde "vi övar inte studsmatta här, chilla"...Jag hoppas (hopp-as) att det betydde "Du kan ju hoppa högt du, hoppelihopper där!"
Å en grej till, jag fick till soson (fortfarande stavning eh) skitabra igen, stod värsta stadigt en av gångerna å jag trooooor att jag såg i ögonvrån att dansläraren såg den oxå... 

Något skumt idag var att jag tappade koncentrationen ett par gånger, det brukar jag inte göra...inte för att jag tänkte på något då annat men, jag blev liksom "slarvig". Å då blev jag arg på mej själv å då gick det ännu sämre =). Kanske var jag trött utan att jag riktigt märkte det. Fast sen gick det ju bättre igen så nu ska jag inte bli neggo!
Hihi, det som gick åt pipan förra gången fick jag ordning på idag, förrutom fladderarmarna som hör till det då men iaf =).

Nu börjar energin att dala så nu måste jag fikelifika! =) 

Har längtat som en tok efter att dansen ska börja igen och då den äntligen gör det så sabbar jag lårmuskeln. Så typiskt...

Dessutom har jag sorg i hjärtat nu då min lilla söta farmor nyss har gått bort, så därför kändes det extra skönt att jag skulle få dansa igen och få uttrycka lite känslor i kroppen, så jag såg verkligen fram emot den här danslektionen...

Jag åt en voltaren för att slippa smärtan i kroppen och löste därmed problemet på ett dåligt sätt...bet ihop och dansade fast jag nog inte borde...jag kände mej "tvungen" för själens skull och lyssnade på   känslan men inte på kroppen. I morgon får jag nog betala för det är jag rädd...jag hoppas det är värt det.

Berömmer mej själv...

Under sommaren på mitt arbete har jag lärt mej mycket viktiga saker. Som tex att ta emot beröm, utan att på en gång tänka "jag kunde gjort det bättre även om det här var ganska bra". Jag försöker ta till mej att jag faktiskt gjort nåt bra då nån säger det. Försöker oxå säga till mej själv att jag gjort något bra och att inte ha så höga prestationskrav. Jag njuter numer av små bra saker som jag kan plocka fram. (försöker iaf)

Idag på baletten gjorde jag en "soso" (stavas?) som jag kände var så otroligt stadig och säker. Den bästa "soso" jag någonsin gjort och det var min lycka idag!
Hoppas att dansläraren såg just den =).
Annat gick mindre bra idag, tex för att jag är helt slut i kropp och knopp men jag tänker vara glad för min "soso", den varade kanske i 30 sekunder av 90 minuters lektion, men dom 30 sekunderna ger ju lycka efteråt i flera timmar. Kändes också roligt idag då dansläraren i lektionen efter nämnde "grahamtekniken" som jag just lärt mej vad det är då jag skrivit om den här i bloggen =).

"There is sunshine

and there is rain

there is happiness

and there is pain"

 

 

 

 

Balett är en konstform, som jag efter att ha fått mer förståelse för, tycker är mycket vacker. Det var då en vän sa till mej ”Man brukar säga att bakom varje duktig dansare finns baletträning” som jag bestämde mej för att prova!
Jag började med balett för att bli bättre tekniskt i jazzdans (i baletten finns teknikgrunden till nästan all dans och konståkning) och för att jag var nyfiken på om min föreställning om balett stämde. Alla har väl hört talas om balett och har sin bild om vad det är. Jag tror att det är många som har en lite felaktig bild av det?

Efter att ha dansat ett tag upptäckte jag att baletten gav mej så mycket mer än jag kunnat tro och att den inte riktigt var så som jag föreställt mej den. Det är roligt och utmanande att försöka lära sig tekniken, då den är närmast omöjlig att uppnå perfektion i. Min första balettlärare sa en gång att ”Om man börjar dansa balett då man är 4 år, så är det inte säkert att man kan tekniken perfekt då man är 45 år för det".

I någon mening tänker jag att man kan likna balett med kampsport. Inte med själva syftet, men med disciplin, koncentration och den  kroppskontroll man strävar efter. Många kampsporter har ju också vackra rörelsemönster som betyder något, precis som i dans. För mej känns baletten både inspirerande, betydelsefull och vacker. Den djupa koncentrationen gör att jag glömmer allt annat runtomkring.

Att kunna säga att jag övar balett gör mej stolt och entusiastisk att göra mitt allra bästa. Hela min värld just då är dansen och musiken.

De explosiva övningarna (hoppen) ger möjligheten att få ur sig  all överskottsenergi. Det är en otroligt skön känsla då man har mycket att tänka på eller känner sig stressad över vardagens måsten och bekymmer (eller ickebekymmer, man kan ju sprudla av glädje också förståss).

Det viktigaste av allt är att jag ALLTID är lycklig då jag varit på en baletträning. Jag förundras över det gång på gång. Ibland då saker känns tungt och man knappt orkar ta sig till träningen, men man ändå släpar sig dit, så kliver jag ut från salen med en otrolig lycka i kroppen!

När jag ställt mej frågan ”Varför balett, är det inte lite sent i livet att göra något sådant?” vilket var en fråga jag ofta ställde mej i början, så har jag nu svaret klart, nämligen ”För att det gör mej så glad!”. Det är det enda viktiga motivet =).