Har längtat som en tok efter att dansen ska börja igen och då den äntligen gör det så sabbar jag lårmuskeln. Så typiskt...

Dessutom har jag sorg i hjärtat nu då min lilla söta farmor nyss har gått bort, så därför kändes det extra skönt att jag skulle få dansa igen och få uttrycka lite känslor i kroppen, så jag såg verkligen fram emot den här danslektionen...

Jag åt en voltaren för att slippa smärtan i kroppen och löste därmed problemet på ett dåligt sätt...bet ihop och dansade fast jag nog inte borde...jag kände mej "tvungen" för själens skull och lyssnade på   känslan men inte på kroppen. I morgon får jag nog betala för det är jag rädd...jag hoppas det är värt det.

Berömmer mej själv...

Under sommaren på mitt arbete har jag lärt mej mycket viktiga saker. Som tex att ta emot beröm, utan att på en gång tänka "jag kunde gjort det bättre även om det här var ganska bra". Jag försöker ta till mej att jag faktiskt gjort nåt bra då nån säger det. Försöker oxå säga till mej själv att jag gjort något bra och att inte ha så höga prestationskrav. Jag njuter numer av små bra saker som jag kan plocka fram. (försöker iaf)

Idag på baletten gjorde jag en "soso" (stavas?) som jag kände var så otroligt stadig och säker. Den bästa "soso" jag någonsin gjort och det var min lycka idag!
Hoppas att dansläraren såg just den =).
Annat gick mindre bra idag, tex för att jag är helt slut i kropp och knopp men jag tänker vara glad för min "soso", den varade kanske i 30 sekunder av 90 minuters lektion, men dom 30 sekunderna ger ju lycka efteråt i flera timmar. Kändes också roligt idag då dansläraren i lektionen efter nämnde "grahamtekniken" som jag just lärt mej vad det är då jag skrivit om den här i bloggen =).

"There is sunshine

and there is rain

there is happiness

and there is pain"