*Tjohooo* =)
Idag kändes baletten superskoj för allt gick så mkt bättre än förra gången. Jag hade massor med adrenalin å sprudlande av glädje i sinnet av den lockande tanken att stanna kvar på nästa lektion oxå men...då sa en gubbe i mitt huvud att "nä du..jag vet hur gärna du vill men, dina muskler skakar av utmattning även om väljer att ignorera det, låt stackars benen få vila nu.." och jag var klok nog att lyssna på det...men nu behöver jag göra av med energin så jag skriver!!!

Jag, såklart, analyserade dagens lektion då jag cyklade hem och hamnade genast i gamla skit-kritiska-krav-bane-tänk som typ "va fan höll du på med i en del av stångrejerna?" och "varför tittade du ner så mkt idag, korkskalle?".
Jag är världsbäst på att tittelititta ner i golvet, den saken e klar!!!

Men så kom jag till insikt om en sak...yes yes, insikter är jag bra på =). Ofta är dansare bättre på olika specifika saker, tex vissa är snurr-människor och andra är bra på viss teknik eller på specifikt fina armar kanske eller kroppskontrollen osv. Man vill ju hellst vara bra på allt det dådå.
Jag önskar att jag vore en snurrelisnurrmänniska men då jag snurrelisnurrar så snurrelisnurrar jag mest bort mej å blir alldeles snurrelisnurrig i huvet. Det har iaf blivit bättre nu, förrut snurrelisnurrade jag med stängda ögon och väntade mest på att snurret skulle vara över så jag kunde pusta ut...nu tittar jag iaf...å seriöst så har jag blivit bättre på att snurra tack vare att jag övat på att kontrollera mitt center i sommar =)
(och på spotten fast jag glömde den idag av någon anledning).
Å nån arm-människa är jag definift inte, mina armar fladderifladdrar mest överallt där dom inte ska fladdra, snart flyger jag väl!

Å då kom jag på det!!!

JAG ÄR EN HOPPELIHOPP-MÄNNISKA *lycklig*. Det är jag bra på!
Alltså jag hoppelihoppar ganska högt (tror jag) och jag vet att jag kan ta i mer och hoppa högre...Dansläraren sa en gång då vi hoppade "Vilken studs Christina!". Jag tog det som något positivt, men det kanske betydde "vi övar inte studsmatta här, chilla"...Jag hoppas (hopp-as) att det betydde "Du kan ju hoppa högt du, hoppelihopper där!"
Å en grej till, jag fick till soson (fortfarande stavning eh) skitabra igen, stod värsta stadigt en av gångerna å jag trooooor att jag såg i ögonvrån att dansläraren såg den oxå... 

Något skumt idag var att jag tappade koncentrationen ett par gånger, det brukar jag inte göra...inte för att jag tänkte på något då annat men, jag blev liksom "slarvig". Å då blev jag arg på mej själv å då gick det ännu sämre =). Kanske var jag trött utan att jag riktigt märkte det. Fast sen gick det ju bättre igen så nu ska jag inte bli neggo!
Hihi, det som gick åt pipan förra gången fick jag ordning på idag, förrutom fladderarmarna som hör till det då men iaf =).

Nu börjar energin att dala så nu måste jag fikelifika! =) 

Det var super roligt ikväll på jazz-lektionen, precis vad jag behövde!
Jag var lite oroad innan om det skulle välla över några sorgsna känslor men det var så härlig musik och så härlig stämning att jag bara blev så glad =). Danslärarens superenergi smittar verkligen av sig!

Bekräftade också det som står i inlägget om "vad är jazzdans" att min danslärare haft Jane Darling som lärare!
Det var alltså sant som jag kom ihåg det, väldigt coolt tycker jag faktiskt. Det känns stort att man har den möjligheten att dansa för så otroligt duktiga lärare som jag tycker att jag har (båda två).

Berömmer mej själv...Ja, idag så var det korta lyckoruset faktiskt i ca 20 sekunder och har egentligen inte direkt med dans att göra. Det har iof indirekt med det att göra, för det handlar om kroppskontroll. Jag kunde så himla enkelt stå i "plankan" på tå och det har jag faktiskt aldrig kunnat förrut! (jag har stått på knä)
Det har alltså gett resultat att jag försökt träna magmusklerna i sommar =).

I övrigt känner jag mej verkligen nöjd över hur avslappnad jag klarade av att vara på dansträningen, hur jag kände att jag trivdes och var på "rätt" ställe. Jag börjar våga tro på att jag "kan", lite iaf...Det hänger nog ihop med det som jag skrev i inlägget från igår också om första balettlektionen, att jag släppt litegrann på mina egna (alldeles för höga) prestationskrav. Det kändes jätteskönt idag å jag är sprudlande glad!
Hade så mycket energi då jag kom hem att jag bakade en sockerkaka å sjöng en sång =).

Har längtat som en tok efter att dansen ska börja igen och då den äntligen gör det så sabbar jag lårmuskeln. Så typiskt...

Dessutom har jag sorg i hjärtat nu då min lilla söta farmor nyss har gått bort, så därför kändes det extra skönt att jag skulle få dansa igen och få uttrycka lite känslor i kroppen, så jag såg verkligen fram emot den här danslektionen...

Jag åt en voltaren för att slippa smärtan i kroppen och löste därmed problemet på ett dåligt sätt...bet ihop och dansade fast jag nog inte borde...jag kände mej "tvungen" för själens skull och lyssnade på   känslan men inte på kroppen. I morgon får jag nog betala för det är jag rädd...jag hoppas det är värt det.

Berömmer mej själv...

Under sommaren på mitt arbete har jag lärt mej mycket viktiga saker. Som tex att ta emot beröm, utan att på en gång tänka "jag kunde gjort det bättre även om det här var ganska bra". Jag försöker ta till mej att jag faktiskt gjort nåt bra då nån säger det. Försöker oxå säga till mej själv att jag gjort något bra och att inte ha så höga prestationskrav. Jag njuter numer av små bra saker som jag kan plocka fram. (försöker iaf)

Idag på baletten gjorde jag en "soso" (stavas?) som jag kände var så otroligt stadig och säker. Den bästa "soso" jag någonsin gjort och det var min lycka idag!
Hoppas att dansläraren såg just den =).
Annat gick mindre bra idag, tex för att jag är helt slut i kropp och knopp men jag tänker vara glad för min "soso", den varade kanske i 30 sekunder av 90 minuters lektion, men dom 30 sekunderna ger ju lycka efteråt i flera timmar. Kändes också roligt idag då dansläraren i lektionen efter nämnde "grahamtekniken" som jag just lärt mej vad det är då jag skrivit om den här i bloggen =).

"There is sunshine

and there is rain

there is happiness

and there is pain"

Längtar väldigt efter att dansen ska börja och det gör den i morgon!

Är lite oroad över hur känslorna ska reagera på det hela då det är lite tungt på den fronten nu. I morgon ska jag dansa för den mest fantastiska människan som jag någonsin mött som vandrat på jorden. Min älskade farmor.