Jag är inte precis expert på ämnet själv. Men jag hoppas kunna lära mej mer om det nu då jag skriver om det =).

Jazzen har afrikanska rötter och rytmen i dansen är väldigt viktig. Mycket av teknikgrunden kommer från den klassiska baletten. Så man kan säga att det är en blandning av rytmisk afrikansk dans och klassisk balett. Det finns många olika stilar inom jazzdansen. Min danslärare försöker variera stilar under terminerna för att vi ska få prova på så mycket som möjligt. Jag kan tro att det därför kan skilja sig lite åt vad man lär sig beroende på vilken skola det är och vilken lärare man har.

Det finns tre viktiga namn inom utvecklingen för jazzen, dessa är Martha Graham, Matt Mattox och Katherine Dunham.

Martha Graham, utvecklade grahamtekniken som går ut på att stärka center i kroppen (bålen). Denna teknik är mycket krävande och ingår i många moderna dansares träning. Martha har också inspirerats av en svensk dansare, Ronny Johansson.

Matt Mattox, är den person jag mest har hört talas om, då danslärarna nämner honom ofta då de talar om varifrån de hämtat olika tekniker vi gör. Det är inte så konstigt att han ofta nämns, han är mycket välkänd och högt respekterad i Europa. Han har själv beskrivit sin stil som ”freestyle” för att kunna känna sig fri i sitt skapande. Han ska ha sagt att all dans är kraftfull nog för att ge inspiration och uttryck. Matt Mattox är en danslegend.

Katherine Dunham, var hon som utvecklade de svartas dans till en konstform. Det finns massor med intressanta saker att läsa om hennes roll i jazzdansen.

Jane Darling, var ett namn som jag hajade till då jag fick syn på i min sökning om Matt Mattox. Detta för att om jag inte missuppfattat det, så har min nuvarande danslärare haft henne som danslärare!
Jane, har samarbetat mycket med Matt Mattox och hon har undervisat i Sverige (kanske fortfarande (?)) bland annat på Balettakademien en tid. Hon undervisar såklart också Mattoxtekniker. Hon har bland annat arbetat med Ingemar Bergmans film Trollflöjten.

Musiken… Många som inte vet vad jazzdans är frågar mej ofta hur jag kan tycka om att dansa jazz då jag inte är särskilt förtjust i jazzmusik. Men ja, man dansar ju inte till jazz för att dansstilen heter jazz… Man kan dansa jazz till den mesta musiken, det är rytmen som är det viktiga. Mycket av det vi ser på MTV är jazzdans.

Snart är hösten här med de vackra färgerna och den friska luften. Jag ser verkligen fram emot att göra lite cykelturer och promenader i de soliga höstdagarna. Om jag hinner innan det blir för kallt så ska jag ge mej själv ett riktigt äventyr innan första halkan kommer. Jag är nämligen väldigt sugen på en ordentlig cykeltur!
Tänkte mej en sådär 6-7 mil. Har nämligen funderat på en tur utanför staden... *glad*

 

 

För några år sedan fick jag min första idrottsskada. Det hände då jag var ute och sprang och gjorde en alldeles för plötslig spurt. Det small till i låret och det gjorde svinont. Jag hade fått en bristning i den raka lårmuskeln, ganska långt upp (se krysset på bilden).

Det dröjde flera månader innan jag kunde böja på benet utan att det gjorde ont. Jag kunde tex inte "sitta på huk". Jag kunde inte springa alls, inte ens jogga. Då jag glömde bort mej å råkade jogga, hann jag ca tre steg innan det högg till igen.

Eftersom jag var så oerfaren skador då, så var jag korkad nog att bara låta det vara genom att vila, gör inte så!
Jag kände inte till hur allvarliga konsekvenserna kunde bli utan rehabilitering.

Det som hände mej var (såklart) att det bildades ärr i muskeln vid bristningen vilket i sin tur ledde till att muskeln blev kortare. Detta ledde i sin tur vidare till att i vänstra benet, där skadan var, blev den raka lår muskeln flera centimeter kortare än muskeln i det högra benet.

Eftersom framsida lår tippar bäckenet frammåt och baksida lår tippar det bakåt, så vill man absolut ha balans i dessa muskler. Denna skada ledde alltså i sin tur vidare till att mitt bäcken blev snett tippat och vridet frammåt. Inte så bra...

Med det tar inte slut där. Jag förstod fortfarande inte hur allvarligt det var, för jag tränade just då inte så mkt å kände inte av det så värst. Men då jag ett par år senare skulle börja springa igen så gjorde skadan sig påmind...
Eftersom muskeln var kort så drog den i patellasenans fäste (se lilla krysset) och jag fick väldigt ont. Det kraschade och grusade ordentligt ovanför knäet och smärtade ordentligt. Det var senfästet som höll på att gå sönder. Detta hände sommaren 2006.

Det var nu jag började gå till sjukgymnast och jag fick allt detta förklarat för mej =).
Jag har rehabiliterat mej mycket väl sedan dess. Nu har jag näst intill inget problem alls med något av detta. Det jag har gjort mest åt saken är att jag avstått från löpning (för senans skull, den klarade inte påfrestningen) samt stretchat lårmuskeln massor. Tänkt då också på att stretcha det skadade benet mkt mer. Detta alltså efter råd från sjukgymnasten. Det besvärliga från början var att jag inte kunde stretcha, utan var rädd att slita upp något igen. Men långsamt långsamt har jag kunnat sträcka mer och mer så nu har det faktiskt blivit till kanske 97% återställt =).

 (Jag får dock fortfarande sträcka det skadade benet lite mer, riktigt balans är det inte, men jag har inte alls ont).

Djuren är som sagt lite annorlunda i en nationalpark eftersom dom inte ser människan som något farligt alltid. Den här älgen på bilden var så söt. Vi var nere i en dal, Rapa-dalen, och det var riktigt varmt ute. Det tyckte nog även älgen som låg och vilade...Den fick syn på oss då vi kom vandrande och det såg ut som att han för ett ögonblick funderade på om vi var farliga. Han klev upp, tog ett par steg åt sidan så att han "gömde" sig bakom ett träd och sedan lade han sig ner igen. Typ med en suck i värmen "nu ser dom inte mej". Men det gjorde vi och jag fotograferade vår vän =).

 

Jag har tränat yoga på balettakademien i en termin. Förra terminen gjorde jag ett uppehåll pga av en operation men denna termin blir det yoga igen!

Jag blir lugn och harmonisk av yogan och jag blir dessutom mycket vigare av den vilket spelar stor roll för mej i dansen, så yogan är ett bra komplement. Precis som med dansen så gör koncentrationsdelen att jag glömmer vardagen, vilket är väldigt skönt. Det är däremot inga explosiva övningar som gör att man blir av med överskottsenergi men träningen lämnar efter sig en mysig harmoni i kroppen.

Ibland känns det som att man går in i ett annat sinnestillstånd då man utövar yogan och verkligen koncentrerar sig, det är lite läskigt men det gör gott och man(jag) mår bra av det. Det känns nästan religiöst, fast jag inte är det...

Jag rekomenderar verkligen alla att prova yoga, för det är något som de flesta kan utöva och det finns så många varianter att man kan hitta den stilen som känns bäst för en själv. Många träningsställen erbjuder power yoga tex. Jag tror oxå att det är viktigt att inte ge upp om man inte tycker om det första gången, det kan spela stor roll vilken instruktör man har. Det är även olika om man har musik till eller inte. Vår instruktör har inte det.

Popliteussenan är en sena som utgår från en muskel, popliteus, som sitter på baksidan benet precis ovanför knävecket. Denna sena (eller om det är muskeln) har till uppgift att hindra knäet från att åka sidledes utåt.

Senan går från muskeln och förgrenar sig i två delar ut på sidan av knäet och en bit ner på sidan av benet. En av delarna går mot fibulahuvudet.

Jag började få ont i april/mars någon gång och sedan dess har det varken blivit bättre eller sämre. Efter att ha varit till sjukgymnast ett flertal gånger utan att orsaken till smärtan kunde hittas, har jag själv läst och läst och sökt i böcker efter vad som orsakar det onda. Det har varit mycket svårt att säga var smärtan kommer ifrån men det har känts hela tiden som att det inte är muskulärt. Tillslut fann jag denna popliteussena som man alltså kan få skador på, i en enda bok. Det står inte om detta i alla böcker för den är relativt ovanlig, påstås det.

Nu vet jag inte än om det är just det här jag har men jag ska ta upp det med min sjukgymnast så snart jag har råd att gå dit. Tyvärr så kostar det ju en slant att göra ett besök men hon jag går till är mycket duktig!!!

Att hon inte lyckats klura ut det här gör inte det minsta att jag inte litar på henne för det, hon har hjälpt mej väldigt mycket med andra skadebesvär.

Symptomen stämde i alla fall inte bara lite sånär då jag läste om det, utan skrämmande mitt i prick!

Annars ska man ju vara försiktig med att ställa diagnoser på sig själv. Det är i och för sig skönt att få veta vad som är problemet så att man kan åtgärda det men det verkar på det som jag har läst att detta inte är en så obesvärlig skada.

De rekommenderas vila, vilket jag provat utan resultat, annars kan man få en spruta. Eller som sista utväg operera.

Det har väl antagligen gått ganska långt också för jag har mycket besvär med det. Jag kan till och med känna av det om jag går uppför en backe. Springa har jag provat och det gick fint enda tills det blev en miiiiniiii uppför. Då kom bultande smärta i varje stöt å det var bara att avbryta. Jag kan inte sitta ”skräddare” och jag kan inte stretcha sätesmusklerna ordentligt. Jag kan heller inte sitta på knä, för då kommer senfästena i muskeln antagligen i kläm. Mycket irriterande och besvärande.

Det enklaste sättet att märka skadan på är att sitta på en bänk med bänkkanten i knävecken. Ta upp höger fot (jag har ont i höger ben) och lägga den på vänster knä och försöka pressa ner benet (som då är i 90 grader). Gör jag detta så skriker jag rätt ut efter att ha försökt att pressa ner benet en millimeter. Skulle någon trycka på benet då skulle jag nog svimma.

Jag är väldigt rädd att detta ska äventyra min dansträning…jag kommer nog skriva ett inlägg om det här så fort jag vet hur alvarligt det är.

 

Sarek, underbara vackra Sarek…

Jag har besökt fjällen runtomkring Sarek två gånger hittills och jag hoppas att det blir många fler gånger. Det är tufft att vandra i Sarek eftersom det är en nationalpark, det innebär nämligen att det inte finns några leder att vandra efter. Marken kan ibland vara som en stor härlig äng som plötsligt förvandlas till en gropig besvärlig terräng. Groparna sliter på fotlederna då det är mycket lätt att trampa snett. Helt plötsligt kan marken förvandlas till något som mer liknar ett månlandskap, stora stenblock att vingla på, i några kilometer om man har otur. Med lite regn kan detta bli besvärligt då stenblocken blir hala och man riskerar att halka och slå sig illa eller bryta ett ben. Man vet heller inte om stenblocken är lösa innan man satt ner foten på dem. Sen blir det uppför då och då, eller nedför, ibland med kliv som är meterhöga, i några kilometer…

Inga mobiltelefoner fungerar så ett brutet ben kan vara en katastrof. Man måste vara beredd på att bära sin vän och dennes packning milvis om det går riktigt illa. Blir man sjuk och inte orkar vandra är det bara att hoppas på att man varit så smart att man tagit med sig mat för fler dagar än man räknat med. Eller om man hamnar i nöd, att man inte ”glömmit” lämna någon en färdväg för att ens ha en chans att bli hittade. Det allra första som mötte mej och mina vänner på vår första fjälltur i Sarek, var en blänkande metallskylt på en sten. Det stod ”Till minne av xx och hans son, som försvann i Sarek”.

 

Vad är det då som är så underbart med detta?

Jo, det är så obeskrivligt vackert att det känns som att man lever i en sagovärld. Naturen är så nära människan den kan komma och man känner respekt och ansvar för vad man gör med den. Vattnet glittrar i bäckar och smakar gudomligt gott, alldeles iskallt och friskt, direkt smältvatten från glaciärerna. På avstånd ses vattenfall som spränger sig ur bergen med magisk kraft. Snön ligger vit och mjuk som bäddar på höga höjder. Djurlivet kommer också det närmare än man är van vid. Eftersom det är en nationalpark så är djuren inte vana att människan är ond och därför blir de mer nyfikna på oss. Minnet av att försöka göra toalettbesök, med 15 nyfikna renar ståendes på en rad, kommer för alltid att finnas kvar som en minst sagt annorlunda upplevelse. Eller fjällripan som blev lika överraskad som jag då vi möttes runt en stor sten. Båda två stod vi och såg på varandra förstenade, någon decimeter ifrån varandra och undrade nog båda vad vi tänkte på.

Dagens bekymmer är att försöka tyda vad vädret ska bli genom att titta på molnen, sedan att hitta en plats att slå upp tältet på, där man kanske slipper sova på en knöl i ryggen.

Att sova utomhus är supermysigt, luften är så frisk och god och ljuden av vind i fjällen sövande. Man vaknar med en glädje i magen av att livet är så härligt, samtidigt som man antagligen har ont i hela kroppen, där axelremmarna från väskan ligger som tyngst, och på höfterna där midjeremmen från väskan vilat. Troligen har man också en hel del ömma muskler av all vandring, men längtar man hem?

Nej… aldrig… nog skulle man ge en tusenlapp för en pizza och en varm dusch men… samma dag man kommit hem längtar man tillbaka. Sover med fönstret öppet för att det känns instängt att sova inomhus plötsligt. Det kryper i benen för att man inte längre har några mil framför sig att vandra. Man studsar fram som en liten bumbibjörn, då man e så lätt utan den tunga väskan på ryggen…Tankarna går om vad man ska ha med sig nästa gång för att göra äventyret lite bättre och var man skulle vilja följa kartan för att få se det man inte hann se i mäktiga Sarek denna gång.

 

Ögat får aldrig nog av vad det får se där uppe i sagovärlden och det går inte att beskriva för någon som aldrig varit där. Visst är det slitsamt och tungt och ibland har jag också varit rädd, riktigt rädd men det är så värt det!

 

Det enda som känns skönt med att komma hem, är när man på morgonen vaknar och känner hur morgonkissen bara måste få komma ut, och man inser att man inte behöver gå ut i kylan, utan bara kan gå till en toalett inomhus…*ler*

Orden Ashtanga yoga betyder "åtta delar till förening". Det är föreningen mellan kropp och själ samt mellan individen och världsaltet.

Yama - Relationen mellan individen och yttre värden, självbehärskning.

Niyama - Attityd mot oss själva, disciplin.

Asana - Kroppställningar

Pranayama - Andningsövningar

Pratyahara - Tillbakadragande av sinnena, kontroll av sinnena.

Dharana - Koncentration

Dhyana - Meditation

Samadhi - Djupgående meditation.